Min lilla mus..
Idag var jag ute och gick, det var en underbar höstdag. bladen faller, temperaturen sinker. jag kom till et fält och la mig ner.. grässet var lite fuktikgt men jag bryde mig inte..Så jag la mig på ryggen och kollade på den vakra himmlen med dom små målnen. Vinden blåste i mitt hår och jag lysnade på fåglarna hur dom sjöng. mina ögon stängde jag för at kunna känna naturen. plötsligt såg jag någon framför mig, det var en flicka som frågade underligt: " vad gör du?" "ingeting faktisk, jag njuter av naturen." svarade jag. Därefter frågade hon, hur jag hette och vart jag kom ifrån. Tillslut sate hon sig brevid mig och vi pratade en stund. efter et tag så ville hon veta om vi inte skulle kunna gå en sväng ner till havet. så vi ställde os up och gick vidare. Vi kom till det blåsiga havet och kollade ut mot den ljusblåa horizonten. Horizonten är något som ingen kan nå, som himlen och luften. Men är det inte underbart at jorden är full av hemlisar? Vi satte os ner på en benk och pratade enda tills solen gick ner. Dom röda målnen smyckte himlen till en bild som jag aldrig kommer at glömma. Inom några timmar började jag känna at hon var något speciellt. just när solen sken i våra ögon så kollade vi på varandra, Våra läppar kom närmare och närmare tills dom nuddades. En lång, mjuk kyss i solens varma sken.
Efter dena kyssen sa hon: " Tyvärr det var dummt av mig, vi kan inte bli ihop!"
" Men varför? " Frågade jag.
" Jag har pojkvän.." sa hon tyst och vände huvet bort. Sen ställde hon sig up och gick ifrån. En sista gång vände hon sig om och sa:" jag kommer aldrig at glömma dig.." Jag blev sittandes där et tag och tänkte på henne... det enda jag visste var hur hon hette, men inte var hon kom ifrån eller varför hon var här. Hon bara kom och gick lika tyst som hon kom.. Sen dess har jag aldrig hört något av henne.
Slut.
Hur kann man känna sig så förlorad, bara för man saknar en människa så mycket.? Kanske är det bäst at glömma såna människor som man har upplevt något speciellt med. Precis det har jag ochså gjort, men jag kan inte glömma människor som betyder så jävlar mycket, dom är bara för unika.. DU är en sån människa, just precis DU! Du är min stjärna som jag kollar på innan jag går och lägger mig och dina läppar är det sista jag tänker på innan jag somnar.
Jag tänker på dig, min lilla mus..
puss
Kommentarer
Postat av: wiktor
fint som fan henke:)
Trackback
